Namibia - Omfattande forskningsunderlag för Gradido-projektet

Republiken Namibia befinner sig vid en kritisk vändpunkt i sin ekonomiska och sociala utveckling. Trots politisk stabilitet och demokratiska strukturer sedan självständigheten 1990 kämpar landet med strukturella utmaningar som gör innovativa lösningar som Gradido-systemet särskilt relevanta. I denna analys analyseras systematiskt potentialen och hindren för införandet av ett offentligt välfärdsorienterat ekonomiskt system i Namibia baserat på aktuella data och samhällsutvecklingen.

Ekonomisk och social situation

Aktuell ekonomisk utveckling och utmaningar

Namibias ekonomi växte med 3,7% under 2024, med en avmattning till 3,1% enligt prognosen för 2025. Denna utveckling återspeglar strukturella svagheter som förvärras av externa chocker. De primära sektorerna är särskilt drabbade: jordbruket minskade med 20,1 procent under första kvartalet 2025, främst på grund av de kvardröjande effekterna av torkan 2024 och utbrott av lumpy skin disease hos boskap.^1^3^5

Regional fördelning av fattigdom i Namibia - visar tydliga skillnader mellan norra och södra regionerna

Gruvsektorn, som traditionellt är en viktig ekonomisk sektor, kämpar med en minskande diamantproduktion på grund av svag global efterfrågan och konkurrens från laboratorieodlade alternativ. Denna utveckling illustrerar sårbarheten i en råvaruberoende ekonomi och understryker behovet av ekonomisk diversifiering.^1

Arbetsmarknads- och sysselsättningskris

Arbetslöshetstrender i Namibia - ungdomsarbetslösheten är fortsatt hög

Arbetslösheten är en av de allvarligaste sociala utmaningarna. Med en total arbetslöshet på 36,9 procent ligger Namibia långt över genomsnittet för länderna söder om Sahara på 7,4 procent. Särskilt alarmerande är ungdomsarbetslösheten på 37,26 procent bland 15-24-åringar, som visserligen sjunker något men fortfarande är mer än dubbelt så hög som det globala genomsnittet.^2^8^10

Denna strukturella arbetslöshet har långtgående sociala konsekvenser. Många unga människor ser inga framtidsutsikter i sina hemregioner och migrerar till städerna, vilket förvärrar den demografiska förändringen och urbaniseringen. Den otillräckliga sysselsättningssituationen bidrar också till politiskt missnöje, vilket framgår av det regerande SWAPO-partiets försämrade valresultat 2024.^11^13^15

Ojämlikhet och fördelning av fattigdom

Extrem ojämlikhet som en social utmaning

Jämförelse av Namibias ekonomiska indikatorer med regionala och globala genomsnitt

Med en Gini-koefficient* på 59,1 har Namibia en av de högsta ojämlikhetssiffrorna i världen - endast överträffad av Sydafrika. Denna extrema ojämlikhet är ett arv från apartheidtiden och återspeglas i olika dimensioner: geografiskt mellan stad och landsbygd, etniskt mellan olika befolkningsgrupper och generationsmässigt mellan gamla och unga.^17^18

Trots sin status som ett övre medelinkomstland lever 40,6% av namibierna i flerdimensionell fattigdom. Den regionala fördelningen visar på extrema skillnader: Medan endast 6,3 procent av befolkningen i Khomas (Windhoek) är fattiga, är fattigdomsgraden i Kavango 56,5 procent. Tillsammans är de norra regionerna Kavango och Ohangwena hem för över en tredjedel av alla fattiga hushåll i landet.^2^20^17

*Gini-koefficienten eller Gini-index är ett statistiskt mått på ojämn fördelning inom en grupp som utvecklades av den italienske statistikern Corrado Gini. Koefficienten har värden mellan 0 och 1; 0 motsvarar en helt jämn fördelning, 1 eller 100 % motsvarar en fullständig koncentration av en person i gruppen

Genus och rättvisa mellan generationer

Ojämlikheten manifesterar sig också i köns- och åldersspecifika skillnader. Kvinnor drabbas oproportionerligt hårt av arbetslöshet, trots att de utgör 51,27 procent av befolkningen. Traditionella könsroller begränsar ofta deras ekonomiska deltagande, samtidigt som obetalt omsorgsarbete inte erkänns av samhället. Ungdomar mellan 15 och 34 år utgör 33,7 procent av befolkningen, men har begränsade framtidsutsikter.^10

Arbetskraftsmigration och social rörlighet

Mönster för intern migration

Namibia har upplevt en fortsatt utflyttning från landsbygden sedan självständigheten. Urbaniseringsgraden ökade från 27 procent 1991 till 49,5 procent 2024. Framför allt Khomas- och Erongo-regionerna upplever en stark nettomigration, medan landsbygden tappar befolkning.^14^10

Dessa migrationsrörelser följer ekonomiska incitament: människor flyttar dit där det finns jobb. Över 40 procent av invånarna i Khomas och Erongo är födda utanför dessa regioner. Migrationen leder dock ofta till informella bosättningar och förvärrar problemen i städerna.^14

Säsongsvariationer och osäkra anställningar

En betydande andel av befolkningen har otrygga anställningar. 55,8 procent av arbetskraften arbetar i den informella sektorn, ofta utan social trygghet. Jordbruket, som står för 31 procent av arbetskraften, är starkt säsongsbetonat och riskerar att drabbas av klimatförändringar.^24^5

Styrelseformer och korruption

Politisk stabilitet och demokratiska institutioner

Ceremoniell händelse i Namibia där traditionell klädsel och kulturarv visas upp tillsammans med formell nationell representation.

Namibia anses vara en stabil demokrati med fungerande institutioner. Landet rankas på 22:a plats i världen när det gäller pressfrihet - det bästa resultatet i Afrika. Rättsväsendet är i stort sett oberoende och de mänskliga rättigheterna respekteras generellt.^25^27

Sprickor börjar dock uppstå i det politiska landskapet. SWAPO-partiet, som har suttit vid makten sedan självständigheten, förlorade sin två tredjedels majoritet för första gången 2024 och har nu endast 51 av 96 platser i parlamentet. Detta återspeglar ett växande missnöje, särskilt bland unga väljare.^11

Korruption som ett systemiskt problem

Med ett korruptionsindex på 49 av 100 poäng rankas Namibia på plats 59 av 180 länder. Två tredjedelar av namibierna ser korruptionen som ett växande problem. Offentlig upphandling är särskilt problematisk, där statsägda företag ofta får en förmånlig behandling.^28^29^31

"Fishrot-skandalen" 2019, där regeringstjänstemän tog emot miljontals kronor i mutor för fiskekvoter, rubbade förtroendet för regeringen. Även om det finns rättsliga ramar mot korruption är tillämpningen inkonsekvent.^13

Kulturella styrkor och samhällsstrukturer

Etnisk mångfald som socialt kapital

Etnisk sammansättning av den namibiska befolkningen - Ovambo som största grupp

Namibias kulturella mångfald utgör både en utmaning och en möjlighet. Ovambo är den största etniska gruppen med 50 procent, följt av Kavango (9 procent), Damara (8 procent) och Herero (7 procent). Varje grupp har sina egna traditioner, språk och sociala strukturer.^32^34

Himba-kvinnor i traditionell klädsel och ockrafärgad kroppsfärg deltar i en kulturell aktivitet i Namibia.

Denna mångfald tar sig uttryck i starka band till lokalsamhället. Traditionella släktskapssystem fungerar som informella skyddsnät, särskilt på landsbygden. Familjerna är ofta storfamiljer som ger ömsesidigt stöd. Många hushåll är inte kärnfamiljer, utan inkluderar andra släktingar.^36

Traditionella värderingar och moderna utmaningar

Det namibiska samhället präglas av värderingar som ubuntu (medmänsklighet), samhällsansvar och respekt för de äldre. Dessa värderingar avspeglas i det praktiska biståndet: Barn bor ofta hos släktingar när föräldrarna måste arbeta eller när det finns bättre utbildningsmöjligheter.^33^36

Religiositet spelar en viktig roll, där kristendomen dominerar men traditionella trossystem finns kvar. Förfädersdyrkan och animistiska sedvänjor kompletterar ofta den kristna tron.^34

Utbildning och fortbildning

Utbildningssystemet mellan framsteg och utmaningar

Världsbanken kritiserar Namibias utbildningssystem för att vara otillräckligt trots betydande investeringar på 18,5 miljarder namibiska dollar* per år. Grundläggande problem är ojämlik tillgång, låga framsteg i inlärningen, otillräcklig infrastruktur och brist på lärarutbildning.^37

Barn från socialt missgynnade familjer och avlägsna regioner är särskilt missgynnade. De många olika språken gör utbildningen ännu svårare: över 15 olika modersmål talas i Windhoeks grundskolor.^39

*1 namibisk dollar motsvarar 0,05 EUR

Undersökning om språkanvändning och skolfördelning bland grundskoleelever i Windhoek, Namibia, som visar språklig mångfald och demografiska data.

Yrkesutbildning och kompetensutveckling

Systemet för teknisk och yrkesinriktad utbildning (TVET) är underutvecklat. Tyskland stödjer reformer på detta område, men efterfrågan på kvalificerad arbetskraft är större än tillgången. Detta bidrar till den höga ungdomsarbetslösheten.^40

Hälso- och sjukvård och social trygghet

Tvådelat sjukvårdssystem

Namibia har ett tudelat sjukvårdssystem: en underfinansierad offentlig sektor och en dyr privat sektor. Ministeriet för hälsa och sociala tjänster fick en budget på 11,3 miljarder namibiska dollar 2024/25, men personalbrist och ojämlik tillgång är fortfarande viktiga problem.^37^42

Den medicinska vården är särskilt bristfällig på landsbygden. Skolhälsovårdsprogrammet, som infördes 1990, har visat sig vara framgångsrikt, men genomförandet varierar mycket från region till region.^43

Sociala skyddsnät

Namibia har ett relativt utvecklat socialförsäkringssystem, inklusive ålderspensioner. Dessa är dock ofta otillräckliga för att lyfta hushållen ur fattigdom, eftersom flera personer ofta måste leva på en pension. Systemet med storfamiljer fungerar som ett viktigt informellt skyddsnät.^19

Volontärarbete och lokala initiativ

Kooperativ och självhjälpsgrupper

Skylt vid Mutjimangumwe Woodwork Cooperative som stöds av Namibias NILALEG-projekt med finansiering från GEF och UNDP.

Namibia har cirka 135 registrerade kooperativ inom olika sektorer: Jordbruk, hantverk, gruvdrift och tjänster. Dessa kooperativ skapar lokala arbetstillfällen och stärker samhällena. Ett exempel är fröförökning, där kooperativets medlemmar tjänar mellan 10.000 och 30.000 namibiska dollar (500 - 1.500 euro) per år.^44

Utmaningarna är bland annat brist på transporter, skuldåtervinning och begränsad förvaltningskapacitet. Trots detta visar dessa initiativ på potentialen i samhällsbaserade ekonomiska modeller.^44

Traditionella stödsystem

Informella stödnätverk är särskilt starka på landsbygden. Grannhjälp, samhällsarbete och bytessystem fungerar parallellt med den formella ekonomin. Dessa strukturer skulle kunna ligga till grund för alternativa valutasystem som Gradido.^36

Öppenhet för innovation och alternativa ekonomiska modeller

Digitalisering och teknisk infrastruktur

Namibia är anmärkningsvärt öppet för teknisk innovation. Internetpenetrationen är hög och digitala betalningssystem sprids snabbt. Mobila banktjänster används i allt större utsträckning. Regeringen arbetar aktivt med att främja digitaliseringen av offentliga tjänster.^45

Medvetenhet om hållbarhet

Medvetenheten om hållbarhet ökar, särskilt i samband med klimatförändringarna. Namibia håller på att utveckla ambitiösa planer för grön vätgas och förnybar energi. Denna inriktning mot hållbar utveckling skapar utrymme för innovativa ekonomiska modeller.^2

Regionala skillnader i innovationsbenägenhet

Stadsområdena, i synnerhet Windhoek, är mer öppna för ny teknik och nya affärsmodeller. Landsbygden är mer konservativ, men säkerligen villig att experimentera om lösningarna erbjuder praktiska fördelar. Kulturell mångfald innebär att innovationer måste introduceras på ett kulturellt känsligt sätt.

Flygfoto över Windhoeks stadskärna med moderna byggnader och historisk arkitektur under en klar himmel.

Flygfoto över Windhoeks stadskärna som visar en blandning av historisk och modern arkitektur.

Befintliga alternativa ekonomiska modeller

Gemenskapsfinansierade projekt

Namibia har begränsad erfarenhet av alternativa valutasystem, men starka traditioner av samhällsfinansiering. Roterande spar- och kreditföreningar (ROSCAs) är utbredda i många samhällen. Dessa informella sparsystem visar att alternativa finansiella strukturer är accepterade.^44

Bytessystem och den informella ekonomin

Informella bytessystem förekommer på landsbygden, särskilt för jordbruksprodukter och tjänster. Dessa system fungerar på grundval av förtroende och visar potentialen för utökade alternativa valutor.^36

Jordbruk och matsuveränitet

Klimatmässiga utmaningar

År 2024 upplevde Namibia den värsta torkan på hundra år, vilket ledde till ett nationellt nödläge. Produktionen av vete och majs sjönk med 83,7 respektive 51,8%. Denna kris illustrerar jordbrukssektorns sårbarhet för klimatvariationer.^4

Över 70 procent av befolkningen är direkt eller indirekt beroende av jordbruket. De flesta gårdar är småskaliga och bedriver självförsörjande jordbruk med hirs (mahangu), majs och sorghum som huvudgrödor.^24

Produktionsmetoder och hållbarhet

Traditionellt jordbruk dominerar, men det finns ett växande intresse för hållbara metoder. Droppbevattning och solcellsdrivna vattenpumpar sprider sig långsamt. Permakultursystem och ekologiskt jordbruk uppmärksammas alltmer, men är ännu inte särskilt utbrett.^24

Kooperativt jordbruk

Jordbrukskooperativ spelar en viktig roll när det gäller tillgång till insatsvaror, utrustning och marknader. Gemensamt ägande av maskiner och kollektiva inköp av utsäde och gödningsmedel hjälper småjordbruken att sänka kostnaderna.^44

Internationella aktörer och utvecklingssamarbete

Europeiska unionen och Tyskland

EU är en viktig partner till Namibia med ett flerårigt vägledande program 2021-2027 som fokuserar på utbildning, grön tillväxt och god samhällsstyrning. Tyskland är den största bilaterala givaren med över 20 projekt genom GIZ.^46^47

Det tyska samarbetet fokuserar på hållbar ekonomisk utveckling, förvaltning av naturresurser och inkluderande stadsutveckling. Partnerskapet bygger på historiska kopplingar och gemensamma värderingar.^40

Förenta nationerna och multilaterala organisationer

FN-organisationerna är verksamma inom en rad olika områden, från hälsa (WHO) till miljö (UNDP). Den globala miljöfonden (GEF) stöder projekt för återställande av landskap och fattigdomsbekämpning.^43

Världsbanken identifierar utbildning och hälsa som prioriterade områden och kritiserar den låga effektiviteten i de offentliga utgifterna. IMF betonar behovet av strukturreformer för att diversifiera ekonomin.^48

Regional integration

Som medlem i Södra Afrikas tullunion (SACU) är Namibia integrerat i de regionala ekonomiska strukturerna. De minskande intäkterna från SACU utgör dock en belastning för den nationella budgeten. Integrationen i regionala värdekedjor är fortfarande begränsad.^1^3

Potential och hinder för Gradido

Kulturella och sociala förutsättningar

Namibias samhälle har flera egenskaper som är gynnsamma för Gradido. De starka samhällsstrukturerna och traditionerna av ömsesidigt stöd skapar en naturlig grund för ett monetärt system som är inriktat på det gemensamma bästa. Ubuntu-filosofins värderingar - medmänsklighet, sammanhållning och delat ansvar - motsvarar Gradidos grundläggande principer.^36^50

Hög ungdomsarbetslöshet och osäkra anställningar skapar ett behov av alternativa inkomstkällor. Gradidos koncept med att erkänna obetalt arbete kan särskilt gynna kvinnor och ungdomar, som ofta är utestängda från den formella ekonomin.^49^51

Teknologisk infrastruktur

Den relativt goda digitala infrastrukturen och den ökande användningen av mobila betalningssystem skapar gynnsamma förutsättningar för digitala valutor. Erfarenheter av mobila överföringar (som M-Pesa i andra afrikanska länder) visar på acceptansen för alternativa betalningssystem.^52^53

Juridiska och politiska hinder

Det nuvarande monetära systemet med den namibiska dollarn och dess koppling till den sydafrikanska randen skapar rättsliga restriktioner. Medlemskapet i det gemensamma monetära området begränsar det monetära oberoendet. Att införa den som en officiell valuta skulle kräva betydande lagändringar.^45

Ekonomiska utmaningar

Den extrema ojämlikheten kan utgöra både en möjlighet och ett hinder. Å ena sidan skapar de ett behov av inkluderande lösningar, å andra sidan kan etablerade eliter göra motstånd. Beroendet av SACU:s intäkter och råvaruexport begränsar den finanspolitiska flexibiliteten.^1^50

Pilotmetoder för Gradido i Namibia

Geografiskt fokus

Landsbygdsområden med starka traditionella strukturer, t.ex. de norra regionerna, skulle kunna vara lämpliga som pilotregioner. Där är samhällsvärdena fortfarande starkt förankrade och behovet av alternativa inkomstmöjligheter är stort[^19].^20^50

Informella bosättningar i stadsområden är andra möjliga pilotplatser. Här lever människor ofta under osäkra förhållanden och kan dra nytta av samhällsbaserade lösningar.^40

Målgrupper och sektorer

Kooperativ skulle kunna fungera som naturliga partners eftersom de redan praktiserar alternativa affärsformer. Kvinnor som arbetar inom vård och omsorg och ungdomar utan formell anställning skulle vara prioriterade målgrupper.^44^51

Utbildningssektorn erbjuder potential för Gradido Pilot genom att erkänna frivilligt utbildningsarbete. Miljöskyddsprojekt skulle kunna främjas genom ekologiska bonusar.^50^46

Steg-för-steg-introduktion

Ett gradvis tillvägagångssätt verkar lovande, med början i lokala växelsystem och grannhjälp. Dessa kan utvecklas till större nätverk och integrera digitala komponenter.^54^51

Partnerskap med befintliga organisationer - icke-statliga organisationer, kooperativ, samhällen - skulle främja förtroende och acceptans. Utbildningsprogram bör utformas på ett kulturellt känsligt sätt och översättas till lokala språk.

Slutsatser och rekommendationer

Namibia erbjuder en unik konstellation för innovativa ekonomiska modeller som Gradido. Kombinationen av starka samhällstraditioner, angelägna sociala utmaningar och öppenhet för teknisk innovation skapar gynnsamma förutsättningar. Samtidigt kräver juridiska restriktioner, politiska realiteter och kulturell känslighet ett försiktigt förhållningssätt.

De största möjligheterna ligger i att ta itu med strukturell arbetslöshet, erkänna obetalt arbete och stärka lokala ekonomiska cykler. Gradido kan ha en särskilt omvälvande effekt på landsbygden och i informella bosättningar.

Kulturell lyhördhet, gradvis introduktion och partnerskap med etablerade organisationer är avgörande för framgång. Pilotprojekt bör starta i områden med starka samhällsstrukturer och expandera organiskt. Endast genom ett respektfullt samarbete med lokala samhällen kan Gradido uppfylla sin potential som ett verktyg för social rättvisa och hållbar utveckling i Namibia.